Efter att förhandlingarna avslutades i förtid erkände Iran och USA i praktiken deras misslyckande. Detta misslyckande var inte resultatet av mindre oenigheter, utan av en kollision mellan två motsatta strategier: å ena sidan USA:s försök att påtvinga strukturella begränsningar på Irans kärn- och regionala kapacitet, och å andra sidan den islamiska republikens insisterande på att behålla dessa verktyg som en garanti för sin överlevnad. Därför ledde förhandlingarna inte till ens ett tillfälligt avtal utan till ett fullständigt dödläge.
Beslutet av Donald Trump att gå mot maritimt tryck i Hormuzsundet är ett direkt uttryck för detta dödläge. Det markerar en övergång från diplomati till en politik av tvång. USA försöker genom att rikta in sig på Irans oljeexport och störa dess finansiella flöden öka kostnaden för att avvisa ett avtal. Men denna strategi innehåller en inneboende motsättning: att sätta press på Hormuz – en av världens viktigaste energikorridorer – riskerar samtidigt att destabilisera den globala marknaden och förvärra energikrisen.
I detta läge är den kortsiktiga utsikten varken ett stabilt avtal eller ett fullskaligt krig, utan en instabil situation där ekonomiskt tryck, militära hot och tillfälliga medlingsförsök samexisterar. Varje eskalation i maritim kontroll eller ett asymmetriskt svar från Iran kan snabbt leda till direkta konfrontationer i Persiska viken.
Samtidigt har försöken att skapa politiska alternativ uppifrån intensifierats. Närvaron av Reza Pahvli i Sverige och hans inbjudan till parlamentet av högerkrafter visar en fortsatt legitimering av ett specifikt politiskt alternativ i exil.
I denna kontext håller en del av den iranska diasporan, i samspel med extremhögern i Europa och USA, på att utveckla en nyfascistisk tendens. Denna tendens är ännu inte konsoliderad, men kan under dessa förhållanden bli en reell kraft.
Sammanfattningsvis innebär situationen både en eskalering av geopolitisk press och ett försök att forma reaktionära alternativ uppifrån. Utan en oberoende och organiserad social kraft riskerar denna kris att reproducera sig i ännu mer destruktiva former.
12 april 2026
Internationalistiska Arbetarorganisationen
