Bildandet av vårdbiträdenas förening i äldreboendena i Partille måste förstås i ljuset av de bredare förändringarna inom den kommunala servicesektorn i Sverige och den tilltagande nyliberala politiken i kommunerna. Under de senaste decennierna har privatiseringar, nedskärningar i den sociala sektorn, ökad managerial kontroll och ett allt hårdare arbetstempo i den offentliga välfärden – särskilt inom äldreomsorgen – kraftigt försämrat arbetsvillkoren för arbetarna i denna sektor. I denna situation har många arbetare ställts inför behovet av att organisera sig självständigt för att försvara sina kollektiva intressen.
Föreningen för vårdbiträden i äldreboendena i Partille bildades år 2016 efter en längre period av solidarisk arbetarkamp på arbetsplatsen och kontinuerliga diskussioner mellan de arbetare som stod i spetsen för dessa protester. Föreningen uppstod i ett klimat där repressiva arbetsplatsförhållanden och ledningens känslighet inför varje form av kollektivt agerande gjorde öppen organisering svår. Av denna anledning har föreningen i praktiken verkat halvoffentligt och fungerat som ett protestcentrum på arbetsplatsen
Syftet med denna kärna har varit att de grupper av arbetare som stod i spetsen för protesterna skulle kunna utvecklas mot en självständig arbetarförening – en organisation som utan beroende av de officiella fackliga strukturerna kan försvara arbetarnas intressen och stärka deras solidaritet. I praktiken utvecklades denna kärna till ett nätverk av aktiva arbetare som genom kontinuerliga diskussioner, erfarenhetsutbyte och samordning på arbetsplatsen skapade förutsättningar för gemensamma protester.
De gemensamma aktionerna från arbetarna i äldreboendena i Partille har under åren kunnat organisera flera omgångar av kollektiv kamp mot arbetsgivarens press och splittringspolitik. Dessa protester har i vissa fall lett till att ledningen tvingats backa och att flera chefer och arbetsledare avgått – personer som ofta varit kopplade till högerorienterade konservativa krafter inom den lokala maktstrukturen. Dessa händelser utgör ett viktigt steg i utvecklingen av arbetarnas kollektiva kamp och har skapat förutsättningar för att gå från spridda protester till mer organiserade former av kamp.
Den gemensamma arbetarkampen i Partille har gradvis blivit en känd erfarenhet inom den svenska arbetarrörelsen. I praktiken har denna kamp fungerat som en barriär mot genomförandet av nyliberala reformer från de lokala makthavarna i denna kommun nära Göteborg. Arbetarnas fortsatta mobilisering, i kombination med en växande kris inom ledningsstrukturen, har lett till att flera projekt – såsom ekonomiska besparingsprogram, förändringar i arbetstidsscheman och försök att införa nya modeller för arbetsorganisation i den kommunala servicesektorn – mött motstånd och i vissa fall stoppats.
Under de senaste två åren har omfattningen av arbetarnas protester ökat ytterligare. Ett viktigt verktyg i denna fas har varit insamling av protestlistor och publicering av öppna brev – metoder som tidigare sällan använts i den svenska arbetarrörelsen. Dessa initiativ har blivit ett sätt att förena arbetarna kring konkreta krav och samtidigt kringgå de kontrollmekanismer som både arbetsgivaren och det officiella fackförbundet Kommunal försökt upprätthålla.
Att föra in lokalpressen på arbetsplatsen och låta arbetarnas röster höras i medierna har också spelat en viktig roll i denna kamp. När arbetsplatsens konflikter offentliggjordes ökade pressen på den lokala makten och tvingade den i flera fall till eftergifter. Eftersom de flesta arbetskonflikter i Sverige vanligtvis organiseras under de etablerade fackföreningarnas kontroll har det faktum att kampen i Partille till stor del utvecklats utanför Kommunals kontroll väckt uppmärksamhet i både nationella och fackliga medier. Denna utveckling har också stärkt arbetarnas solidaritet och självförtroende.
En viktig del av denna erfarenhet har sina rötter i den kamptradition som flera år tidigare utvecklades inom rehabiliteringssektorn i samma kommun. Där hade arbetarna genom kollektiv organisering skapat en arbetsplatsförening Pedagogiskt Arbete som ett uttryck för organiserat motstånd mot ledningens politik. Vårdbiträdena i äldreomsorgen kunde, genom att dra lärdom av denna erfarenhet, utveckla mer genomtänkta former av organisering och därigenom bygga upp en långvarig kamp mot både arbetsgivaren och den lokala makten. Den pedagogiska arbetsföreningen har i sin tur försökt stödja denna kamp genom att dela tidigare erfarenheter och sprida information om protesterna.
Det är också viktigt att notera att majoriteten av arbetarna inom äldreomsorgen är kvinnor. Kampen i Partilles äldreboenden utgör därför också ett exempel på kvinnliga arbetares centrala roll i organiseringen av kollektivt motstånd inom servicesektorn – en sektor som spelar en avgörande roll i den sociala reproduktionen men som ofta kännetecknas av låga löner, hårda arbetsvillkor och osäker anställning.
Efter nära två decennier av organiserad kamp i denna kommun och efter att arbetsgivarens och den lokala maktens antiarbetarpolitik blivit allt tydligare har kravet på yttrandefrihet och informationsfrihet på arbetsplatsen blivit en central paroll bland de mest aktiva arbetarna. Detta krav visar återigen att uppdelningen mellan ekonomisk och politisk kamp är en illusion. Erfarenheten från Partille visar att även i samhällen som framställs som stabila demokratier är yttrandefrihet och organisationsfrihet på arbetsplatsen starkt begränsade.
Kampen för yttrandefrihet på arbetsplatsen har därför blivit en central arena där ekonomisk kamp och politisk kamp möts. Denna erfarenhet visar att den kapitalistiska demokratin i praktiken innebär frihet för kapitalägare och den härskande klassens partier att organisera produktionen och kontrollera arbetet, medan verklig demokrati för arbetarklassen endast kan utvecklas genom självständig organisering och stärkt solidaritet på arbetsplatser och i samhället.
Leve den organiserade arbetarkampen
Leve arbetarnas klassolidaritet
1 april 2023
Internationalist Workers’ Organization
Läs mer:
För vidare läsning om de självständiga arbetarkamper som organiserats av arbetarkärnor, besök sidan för stöd avPartillearbetarnas självständiga kamp.
