Erfarenheten av stödrörelsen för självständiga arbetarkamper i Partille
Sidan “Stöd Personalens kamp mot förtryck i Partille Kommun”, som i dag är känd som sidan för stödrörelsen till självständiga arbetarkamper i Partille, uppstod ursprungligen ur ett mycket konkret och akut behov. Den skapades först under namnet Stödkommittén för Iraj Yeke-Rusta och Atbin Kian och den självständiga kampen på arbetsplatsen. Syftet var att försvara dessa två arbetarkämpar och samtidigt avslöja det förtryck som riktades mot dem och deras kollegor i samband med den självständiga arbetarkampen inom serviceverksamheterna i Partille.
Iraj Yeke-Rusta och Atbin Kian, som var centrala organisatörer i denna arbetarkamp, blev snabbt måltavlor för direkta angrepp från ledningen och de lokala makthavarna. Med den högsta personalchefen i kommunen personligen närvarande fattades beslut om deras avstängning från arbetet – ett beslut som i praktiken syftade till permanent uppsägning och till att skapa en atmosfär av rädsla bland de anställda. Målet var tydligt: att avskräcka arbetarna från att fortsätta sin självständiga organisering och återställa den administrativa och politiska kontrollen över arbetsplatsen
Men resultatet blev det motsatta. I stället för att tysta protesterna blev denna åtgärd startpunkten för en bredare solidaritetsrörelse. Sidan som från början skapades för att försvara två arbetare blev snabbt ett forum för att sprida information om arbetarnas kamp, avslöja ledningens förtryck och mobilisera socialt stöd. Därmed började en kamp som ursprungligen utspelade sig på arbetsplatsen gradvis flyttas ut i samhällets offentliga rum.
Ett av de mest betydelsefulla dragen i denna erfarenhet var just den medvetna förflyttningen av kampens arena från arbetsplatsen till det offentliga rummet i staden. Arbetarna var väl medvetna om att arbetsplatsen i praktiken stod under arbetsgivarens kontroll och ofta också under inflytande från de etablerade fackföreningarna. I en sådan situation kunde protester på arbetsplatsen lätt neutraliseras genom juridiska och administrativa mekanismer. Därför blev det en del av strategin att flytta kampen ut på stadens torg och gator och göra den till en social fråga.
Som ett resultat av denna strategi spreds protesterna från Partille till Göteborg, Stockholm och till och med till vissa städer i norra Sverige. Många arbetarkämpar har senare berättat att de tidigare knappt visste var den lilla orten Partille låg. Men genom denna solidaritetsrörelse kom Partille att bli ett symboliskt namn för arbetsplatskamp i Sverige.
I denna process utvecklades sidan gradvis från ett enkelt informationsverktyg till ett kommunikationscentrum för kämpande arbetarkretsar i Sverige. Den publicerade inte bara nyheter om kampen i Partille utan blev också en plattform för att uttrycka stöd till andra arbetarkamper och för att skapa kontakter mellan olika arbetarkollektiv i olika delar av landet.
Genom detta nätverk organiserades kontakter, möten och arbetarseminarier i flera svenska städer. Dessa möten gav arbetare och aktivister möjlighet att utbyta erfarenheter av kamp, diskutera metoder för organisering på arbetsplatser och dela strategier för att möta arbetsgivarens och myndigheternas repression. På så sätt blev sidan en knutpunkt för förbindelser mellan olika delar av den kämpande arbetarrörelsen i Sverige.
Samtidigt utvecklades sidan också till ett levande arkiv över utvecklingen av en arbetarkamp. Uttalanden, upprop, rapporter om demonstrationer, öppna brev och fotografier dokumenterades och publicerades där. Därför är sidan i dag inte bara ett informationsverktyg utan också ett historiskt dokument över en flerårig arbetarkamp
En annan central aspekt av denna erfarenhet var arbetarnas försök att neutralisera de mekanismer genom vilka de etablerade fackföreningarna ofta begränsar arbetarkampen. Arbetarna i Partille drog gradvis slutsatsen att de officiella facken i många fall fungerar som mellanhänder mellan arbetsgivaren och arbetarna och försöker begränsa protesterna till förhandlingar inom ramen för kollektivavtalssystemet. Därför försökte arbetarna välja sina egna representanter och organisera kampen underifrån.
Erfarenheten visade också att repressionen mot arbetarkampen ofta sker genom samarbete mellan arbetsgivare, lokal politisk makt och de etablerade fackliga organisationerna. Ett av de viktigaste instrumenten i detta system är kollektivavtalsordningen i Sverige. Enligt dess grundläggande principer kan strejker eller kollektiva protester under pågående förhandlingar betraktas som avtalsbrott, vilket kan leda till att arbetare förlorar sitt anställningsskydd.
Genom att förstå denna struktur insåg arbetarna i Partille att kampen inte kunde begränsas till arbetsplatsen. Därför blev överföringen av kampen till stadens offentliga rum ett sätt att bryta denna kontroll.
Det var i detta sammanhang som parollen “Bryt tystnaden på arbetsplatsen” och kravet på yttrande- och publiceringsfrihet på arbetsplatsen blev centrala uttryck för rörelsen.
Ur detta perspektiv är stödkommittén i Partille mer än bara en webbplats. Den är ett levande dokument över hur klasskamp i praktiken kan utvecklas från en arbetsplatskonflikt till en bredare social och politisk rörelse.
Som Karl Marx skrev i sitt berömda brev till Friedrich Bolte 1871:
“Varje verklig rörelse av arbetarklassen är en politisk rörelse.”
Erfarenheten från Partille visar just detta. En kamp som började med försvar av arbetsvillkor utvecklades gradvis till en social och politisk rörelse och skapade ett nätverk av arbetarsolidaritet i större skala.
IWO-april 2018
För att läsa mer om denna arbetarkamp och ta del av dokumentationen, besök sidan här. Sidan är på svenska, men du kan använda Facebooks automatiska översättningsfunktion om du behöver.