Massmordet i Örebro: Rasism och Klassförtryck

Vi inleder med att skicka våra solidariska tankar till de anhöriga, efterlevande och arbetskamrater som har drabbats av denna ofattbara tragedi. Deras sorg är en kollektiv sårbarhet som vi alla bär, och det är genom vår solidaritet vi kan hedra deras minne och föra kampen vidare.
Rasismens roll i dådet
Det brutala massmordet i Örebro utgör en direkt spegling av den strukturella rasismen i Sverige, där det offentliga samtalet fortfarande bygger på en kolonial maktordning. Det mediala landskapet och den politiska diskursen har under decennier konstruerat en demonisering av icke-vita befolkningsgrupper, vilket skapat en miljö där våldshandlingar med rasistiska motiv kan ta form.
Detta attentat kan ses som en kulmen av ett samhälleligt klimat där den tidigare rasbiologiska diskursen har omformulerats i termer av kultur, vilket ger utrymme för fortsatt rasifiering och marginalisering av specifika grupper. Den brutala och systematiska demoniseringen av migranter, rasifierade arbetare och studenter har resulterat i en normalisering av våld och exkludering. Detta skapar förutsättningar för rasistiskt motiverade attacker som den vi nu ser i Örebro.
Efter massmordet mobiliserades snabbt medier, politiker och akademiska experter för att avleda fokus från den strukturella rasismen som motiv. Istället förs en debatt som försöker förklara dådet genom individpsykologi, vapentillgång och sociala faktorer utan att någonsin erkänna rasismen som en drivkraft. Denna strategi av förnekelse speglar ett djupare systemfel där det svenska samhället vägrar att konfrontera sina koloniala och rasistiska arv.
Klasskamp och motstånd
På en vuxenskola där invandrare studerar svenska, inledde en beväpnad man sitt systematiska massmord. Han aktiverade brandlarmet för att driva ut de studerande och lärarna på skolgården innan han började skjuta. Offren var människor ur arbetarklassen, många verksamma inom vård och omsorg – en sektor som till stor del bärs upp av rasifierade arbetare. Det är dessa grupper som dagligen får bära den ekonomiska och sociala bördan i ett nyliberalt Sverige, samtidigt som de demoniseras i media och politik.
Massmordet i Örebro var inte en isolerad handling. Det var en attack riktad mot de mest exploaterade delarna av arbetarklassen, en del av en lång historisk linje av kolonialt förtryck och kapitalistisk utsugning. Genom historien har rasism använts för att rättfärdiga våld, exploatering och exkludering, och detta massmord kan ses som en förlängning av denna logik. I ett samhälle där rasism används för att rangordna och splittra arbetarklassen blir våldet en del av den strukturella ordningen.
Denna tragedi kan inte betraktas som en enskild galnings verk utan måste analyseras som ett resultat av en samhällelig process där rasistiska strukturer och nyliberala ekonomiska system samverkar för att upprätthålla ojämlikhet. Den fattiga arbetarklassen tar form i denna verklighet, och det är genom en solidarisk arbetarrörelse, som förenar kampen mot kapitalism och rasism, som vi kan bygga en framtid fri från dessa våldsamma strukturer.
2025-02-12
Föreningen Pedagogiskt Arbete