Den pedagogiska arbetarföreningen växte fram efter mer än ett decennium av organiserad aktivitet och kamp bland arbetare inom service- och vårdsektorn i Partille kommun i Sverige. Föreningen bildades som en självständig arbetarförening i en arbetsmiljö där arbetarna successivt hade byggt upp en hög grad av solidaritet och kollektiv organisering.
Vid tiden för föreningens bildande deltog omkring nittiofem procent av arbetarna i ett av boenden för personer med särskilda funktionsnedsättningar i ett nätverk av kollektivt samarbete. Detta nätverk kom gradvis att etablera kontakter med andra arbetsplatser i Partille och i Göteborg.
När arbetsplatsprotesterna intensifierades och arbetsgivaren försökte splittra arbetarkollektivet beslutade arbetarna att göra sin organisering mer offentlig. Den pedagogiska arbetarföreningen offentliggjordes därför och en arbetsplatstidningen, Pedagogiskt Arbete, började ges ut.
Samtidigt hade de lokala myndigheterna i Partille kommun olagligt stängt av arbetarnas representant Atbin Kian samt verksamhetspedagogen Iraj Y.Rusta. Detta väckte starka reaktioner bland arbetarna och protesterna spreds snabbt från arbetsplatsen ut i det offentliga rummet.
De första arbetardemonstrationerna organiserades i Partille och senare även i centrala Göteborg. Dessa händelser fick betydande uppmärksamhet i svenska medier.
När olika stödinitiativ och solidaritetsnätverk började bildas kom den pedagogiska arbetarföreningen att utvecklas till en viktig länk mellan kämpande arbetarkollektiv och arbetarnätverk i Sverige. Utgivningen av arbetsplatsbulletinen blev samtidigt ett framstående exempel på hur arbetare kan skapa egna organisatoriska verktyg inom arbetsplatsen.
Försök att starta arbetsplatstidningen bland andra militanta arbetarkollektiv eller att ge ut arbetsplatstidningar har länge varit en central del av de internationalistiska arbetarnas verksamhet. Denna tradition går tillbaka både till de autonoma arbetarkollektiv i Iran under 1980-talets svåra år och till verksamheten i exil under de senaste tre decennierna.
Arbetsplatstidningen Pedagogiskt Arbete skapades i rehabiliteringsverksamheten i Partille som en fortsättning på mer än tio års organiserad arbetarkamp i denna arbetsmiljö.
Initiativet till arbetsplatstidningens utgivning togs av kamraterna Bahman Alborzi ( Atbin Kyan) och Mohammad Keshavarz ( Iraj.Y.Rusta) båda respekterade arbetare bland sina kollegor. Genom sin position som instruktör inom arbetsterapi /arbetsmetod för personer med särskilda funktionsnedsättningar och autism kunde han fungera som en länk mellan flera arbetsplatser.
Nästan nittio procent av arbetarna på arbetsplatsen deltog aktivt i arbetet med att skriva och distribuera arbetsplatstidningen Pedagogiskt Arbete. Genom intervjuer och enkäter kunde arbetarnas erfarenheter och åsikter omvandlas till texter som publicerades i tidningen. Därför uppfattades tidningen av arbetarna själva som deras egen kollektiva röst.
En sådan publikation kunde endast uppstå därför att arbetarna genom en lång kamp redan hade utvecklat en stark solidaritet och organisatorisk styrka. Efter bildandet av föreningen blev bulletinen den officiella publikationen för den pedagogiska arbetarföreningen.
Den höga graden av organisering bland arbetarna i Partille väckte stor uppmärksamhet bland olika arbetarrörelser och aktivistgrupper i Sverige. Strategierna för att ena arbetare och övervinna arbetsgivarens och de officiella fackens kontroll över arbetsplatsen blev föremål för stort intresse.
Den svenska fackliga centralorganisationen, den syndikalistiska rörelsen och den svenska solidaritetskommittén för arbetare tilldelade Iraj Y. Ruta och Atbin Kyan utmärkelser för civilkurage och arbetarsolidaritet. Därefter har dessa aktivister deltagit i arbetarkonferenser och seminarier runt om i Sverige där de presenterat sina erfarenheter av arbetsplatsorganisering.
Diskussionerna har behandlat hur arbetsplatskamp kan utvecklas från spridda protester till organiserade rörelser, hur arbetare kan övervinna juridiska hinder och hur arbetsgivarnas splittringsstrategier kan bemötas.
I takt med att kapitalistiska ledningsformer blir allt mer komplexa utvecklas också nya metoder för att kontrollera arbetsplatser och splittra arbetarkollektivet. Därför behöver arbetare förstå dessa mekanismer och utveckla strategier som motsvarar de konkreta förhållandena på varje arbetsplats.
Strategier för arbetarkamp växer ofta fram ur arbetarnas gemensamma erfarenheter i verkliga konflikter. Samtidigt kan medvetna socialistiska arbetare sammanfatta dessa erfarenheter och formulera dem som en strategi grundad i den vetenskapliga förståelsen av klasskampen.
Föredrag och presentationer av internationalistiska arbetaraktivister om arbetsplatsorganisering, arbetarföreningar och arbetsplatstidningar har väckt uppmärksamhet bland flera arbetarkollektiv och aktivister i Sverige. Bland dem som uppmärksammat dessa erfarenheter finns Francis blogg, en välkänd röst inom den svenska arbetarrörelsen.
Trots detta är detta område av kommunistisk verksamhet fortfarande relativt okänt inom stora delar av den officiella vänstern och den akademiska marxismen. Samtidigt ligger en av de viktigaste källorna till arbetarnas klassmedvetande just i dessa praktiska erfarenheter av kollektiv organisering och i förståelsen av de komplexa metoder genom vilka kapitalistisk arbetsledning försöker kontrollera arbetet.
IWO- November 2023