Erfarenheter från arbetare inom habiliteringen i Partille

Erfarenheterna från arbetarnas kamp inom habiliteringsverksamheten i Partille kan ses som ett viktigt exempel på arbetarnas organisering på arbetsplatsen i dagens Sverige. Den visar hur arbetare genom kollektiv solidaritet, försvar av sin yrkeskunskap och skapandet av egna former för organisering kunde stå emot arbetsgivarens politik och ledningens påtryckningar. Ur denna process växte arbetartidningen Pedagogisk Arbete fram – en publikation som inte bara blev ett verktyg för att formulera arbetarnas krav utan också ett sätt att sprida erfarenheter av kamp och stärka den kollektiva medvetenheten bland personalen.

Tidningens tillkomst kan inte förstås utan att sättas in i den flera år långa historia av gemensam kamp som utvecklades på arbetsplatsen. Den var inte resultatet av ett plötsligt initiativ eller en enskild persons idé, utan av en lång process av organisering, erfarenhetsutbyte och ömsesidigt förtroende mellan arbetarna.

Pedagogiskt arbete och arbetsvillkor inom habiliteringen

Arbetet med personer med autism i Sverige organiseras ofta utifrån metoder som TEACCH (Treatment and Education of Autistic and related Communication-handicapped Children). Denna metod är ett strukturerat pedagogiskt arbetssätt som bygger på visuellt stöd, förutsägbara rutiner och en tydligt organiserad miljö. Målet är att stärka individens självständighet och kommunikativa förmåga.

I Partille finns, liksom i många andra svenska kommuner, flera särskilda boenden för personer med autism. Dessa verksamheter drivs vanligtvis av kommunen och utgör en del av habiliteringen. På dessa arbetsplatser arbetar personal med olika typer av kompetens – utbildade specialister inom autismområdet, pedagoger och arbetare som genom praktisk erfarenhet utvecklat professionell kunskap.

Arbetet är krävande. Personalen arbetar ofta under hög arbetsbelastning, med begränsade resurser och ibland under svåra arbetsförhållanden där fysiska incidenter kan förekomma. Arbetsvillkoren för personalen och livskvaliteten för de boende är därför nära sammanlänkade.

Kampen om kontrollen över arbetsprocessen

En central aspekt av arbetet inom habiliteringen är dess metodiska och organiserade karaktär. I många verksamheter försöker ledningen skilja mellan olika grupper av anställda – de formellt utbildade specialisterna och de arbetare som har utvecklat sin kompetens genom praktisk erfarenhet.

I Partille utmanades denna ordning. Under en period då Iraj Yekeh-Rosta ansvarade för utvecklingen av arbetsmetoder skapades en arbetsstruktur där personal med olika typer av kompetens organiserades i gemensamma arbetsgrupper. På så sätt kunde erfarenhet och kunskap delas mellan kollegor.

Detta var inte enbart en teknisk eller pedagogisk fråga. Det var också en del av arbetarnas kamp för att behålla inflytande över arbetsprocessen. När arbetarna själva kunde påverka arbetsorganisationen försköts initiativet från ledningen till personalen.

En avgörande faktor i utvecklingen av kampen var enheten mellan olika grupper av arbetare. Ledningen försökte vid flera tillfällen erbjuda vissa privilegier till mer kvalificerad personal – exempelvis lättare scheman eller andra fördelar – i syfte att splittra arbetskollektivet.

Men dessa försök avslöjades snabbt av arbetarkärnan på arbetsplatsen. Många kvalificerade arbetare vägrade acceptera sådana erbjudanden eftersom de förstod att syftet var att bryta solidariteten. Denna enhet mellan olika grupper av arbetare blev därför en viktig grund för den fortsatta kampen.

De utbildningsmöten som hölls om arbetsmetoder framstod formellt som yrkesutbildning. I praktiken utvecklades de till forum där personalen kunde diskutera arbetsvillkor, organisatoriska problem och möjliga förbättringar.

Genom dessa möten stärktes både solidariteten och den kollektiva medvetenheten bland arbetarna. Ledningen insåg först långt senare vilken betydelse dessa möten hade haft för arbetarnas organisering.

Beslutet att starta en arbetartidning, en kollektiv metod för att skriva tidningen

Efter flera år av gemensam kamp började arbetarna diskutera behovet av att dokumentera sina erfarenheter och formulera sina krav i skriftlig form. Diskussionerna om att starta en arbetsplatstidning tog tid. Den viktigaste frågan var hur en sådan tidning skulle kunna bli ett verkligt kollektivt projekt.

Arbetarna ville inte att tidningen skulle skrivas av några få personer som var vana vid att skriva. Målet var att majoriteten av personalen skulle delta i processen.

För att lösa detta utvecklade arbetarna en gemensam metod. En kollega med större erfarenhet av pedagogiskt arbete utformade ett frågeformulär om arbetsvillkor, arbetsmetoder och erfarenheter av den kollektiva kampen.

Varje arbetare besvarade frågorna utifrån sina egna erfarenheter. Därefter redigerades svaren till texter som kunde publiceras. Denna metod gjorde det möjligt för nästan hela personalen att delta i arbetet.

Processen tog flera månader. Texterna cirkulerade bland personalen så att alla kunde ge synpunkter. Resultatet blev att omkring nittio procent av de anställda bidrog till den första upplagan av Pedagogisk Arbete.

När tidningen publicerades och kampen stärktes reagerade ledningen och de lokala makthavarna. Ett beslut fattades om att renovera byggnaden där verksamheten låg – en åtgärd som i praktiken användes för att splittra personalen och flytta dem till olika arbetsplatser.

Arbetarna svarade genom att publicera ett öppet brev som avslöjade denna politik. Kort därefter suspenderades två centrala aktivister – Atbin Kyan och Iraj Yekeh-Rosta – och i praktiken avskedades.

Men denna repression fick motsatt effekt. Kampen spreds från arbetsplatsen till samhället och väckte protester i Partille, Göteborg och andra städer.

Tidningen Pedagogisk Arbete blev mer än ett informationsblad. Den blev ett verktyg för kollektivt lärande och organisering. Den gjorde det möjligt för arbetarna att dokumentera sina erfarenheter och sprida dem till andra arbetsplatser.

Slutsats

Erfarenheterna från Partille visar att arbetarkamp inte bara handlar om löner eller administrativa frågor. Den handlar också om kontrollen över arbetets organisering, försvaret av yrkeskunskap och utvecklingen av solidaritet mellan arbetare.

Pedagogisk Arbete föddes ur denna kamp och visade att arbetare själva kan formulera sin erfarenhet och sprida den vidare.