En politiserad arbetarrörelse måste träda fram


clinton-and-trump

Trump vann. Med hans seger sätter högernationalismen sin prägel på världskapitalismens ledande land. Samtidigt är Trumps seger ett resultat av den havererande kapitalismens inneboende motsättningar och dess svaghet som oundvikligen banar vägen för en mer kaotisk multipolär världsordning. En ordning där USAs roll som världspolis ur ett historiskt perspektiv är förbi.

Trumps seger sker i skärningspunkten mellan den parlamentariska och den ekonomiska krisen. Han är ett oäkta barn som fötts genom detta historiska möte. Den borgerliga offentlighetens oväsende över Trumps politiska ”avvikelser” är bara ett ideologiskt familjebråk. De stora multinationella företag och politiska institutionerna som lyfte fram honom till den politiska arenan vet väl hur de ska tämja den tjuriga ungen. Han kommer inte att tillåtas säga upp USA:s handelsavtal, inte bygga en mur kring Mexiko eller kasta ut icke-vita från USA. Den väljarbas som fört fram honom kommer att bli lika besviken som Sanders’ i slutändan skulle ha blivit, om det hade varit han som nu stod i begrepp att svära presidenteden.

Däremot kommer motsättningarna i USA, precis som vi sett i resten av västvärlden, att skärpas. USA kommer att tvingas in i en period av hårda sociala konflikter, av klasstrider och en ny politisk polarisering.

Opinionsbildande aktiebolag och multinationella finansföretag har stått mot varandra på valcirkusens glittrande arena. Clinton var Wall Street-bankirernas och kändiselitens yrkespolitiker. Trump förespråkade multimiljardärernas vilda anti-elitism. Miljardären vann och många av mediabolagens expertkommentatorer och valbolagens spekulanter häpnade. Men de omkring 45 % som inte röstade, vände ryggen åt hela den borgerliga arenan. Icke-vita amerikaner, arbetarklass och ungdomar. Alla dem för vilka den akuta materiella situation som skapats av kapitalismens konstanta kris inte på något sätt motsvaras av det som systemets döende parlamentarism har att erbjuda. Detta oavsett om den kallar sig höger eller vänster, oavsett om den försöker sig på någon sorts populism.

Vita huset visar nu kapitalismens rätta ansikte. En människa i ständig obalans, som föraktar de mest grundläggande mänskliga värderingar och till och med spottar på sina egna borgerliga institutioner och dess normer, tar ledningen i världspolitiken. Däremot ser vi om inte annat så i hans segertal, att han inte skulle vara där om han inte samtidigt gick att tygla.

Och så länge motståndet inte också visar sitt rätta ansikte, kommer det vara fritt fram för miljardärer och deras populistiska yrkespolitiker att använda en liten del av det enorma missnöjet som vind i sina politiska segel.

Därför måste en mer politiserad arbetarrörelse träda fram. Radikala krafter som formulerar sin politik, inte som en avbild av den nationellt orienterade parlamentarismens stela lik, utan utgående ifrån den materiella situation av osäkerhet och fördjupad exploatering vi alla delar. Den globala situation som är orsaken till politikens kris. Det liv i kapitalismens verklighet som måste vara utgångspunkten när vi tillsammans kliver ut ur skuggorna och formulerar en ny global arbetarpolitik.

9 november 2016

Internationalist Workers

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *